Jag tillhör en av de många som har läst Liza Marklunds böcker om Mia Eriksson. Jag tillhör även en av de många som tycker de är fantastiskt bra! Jag älskar de böckerna och kunde knappt lägga undan dem när jag läste.

Samtidigt som de va väldigt mörka och tragiska så fångade de mig. De får en att tänka "må det ALDRIG" hända mig!!

Tycker att Mia verkar vara en stark person.

Egentligen bryr  jag mig inte om alla böcker är 100% sanna. De är bra ändå!

Tycker synd om Liza som nu får ta så himla mycket skit för detta.

Mias man synd ju i tidningarna nu för fullt. Är det bara jag, eller ser han faktiskt ond ut?! Jag kanske tycker det bara för att jag "vet" vad han har gjort.

Oavsett vad så är böckerna helt fantastiskt bra!! Tycker man ska koncentrera sig på det...

You are Green Lantern

Green Lantern 60%

Spider-Man 55%

The Flash 50%

Iron Man 50%

Wonder Woman 47%

Robin 47%

Catwoman 45%

Supergirl 42%

Superman 35%

Hulk 35%

Batman15%

Alla gör misstag, det finns ingen som är perfekt.

Men hur lätt är det att förlåta och att få tillbaka sin tillit.

Jag har personligen svårt för detta. Blev i tidig ålder tillsammans med en kille som helt utnyttjade min tillit. Precis som att han tog ut det ur mig och stampade, hoppade, skar och knycklade ihop det.

Jag vill nu tro att det har satt spår i mig. Att det är därför jag har svårt att lita på folk, speciellt killar.

Men hur mycket kan en person förlåta?! Och HUR lär man sig att lita på folk?

Varför litar man på folk?

Jag vill tro lite att det har att göra med hur säker man är i sig själv. Är man väldigt säker så tror man kanske inte att något kommer hända just mig. Men om man är väldigt osäker så är man säker på att något kommer att hända just mig.

Hmm, jag önskar i alla fall att jag var riktigt säker på mig själv!!

Tyvärr är jag väldigt dålig på att lita på folk, men jag jobbar på det!!

Nu gör jag min debut här..

Det som snurrar mest i mina tankar nu är om man kan vara kär i 2st samtidigt?!

Jag är lyckligt sambo med min älskade pojkvän. MEN det finns en gammal kille som kommer och går i mina tankar. Vi var tillsammans för många många år sen, men inte så länge och ärligt talat så var jag inte så kär då.

Men tiden gick och medans vi var isär blev jag mer och mer kär. Han hade flickvän, jag fick pojkvän. Medans jag hade pojkvän kändes allt bra och jag tänkte inte på honom så mkt. Efter några år så började vi prata mycket på msn. han hade flickvän då men det var på väg att ta slut. Vi träffades ett halvår senare och började dejta. Jag visade vad jag kände, ville inget hellre än att det skulle bli vi. Han blev tyvärr tillsammans med sitt ex till min stora besvikelse. Fick aldrig ngt avslut, utan han bara slutade höra av sig. Sen kommer han ett år senare och säger "jag vill att det ska vara vi". Då har jag blivit sambo och känner att det verkligen inte var rätt tid för honom att känna så. hade han sagt det ett år tidigare hade jag varit överlycklig, nu blev jag bara förkrossad.. Kändes som att han tog ur mitt hjärta och stampade på det så hårt han kunde.

Sen det att jag träffade min nuvarande pojkvän har jag knappt tänkt på honom. Det är nu 2 månader sen han sa detta till mig och jag kan inte sluta tänka på honom. Han dyker upp i tankarna på jobb, i mina drömmar. och när jag ser honom är jag bara otrevlig.

Han kommer för alltid vara speciell för mig.. Kommer för alltid finnas långt in i mitt hjärta och jag hoppas han får ett trevligt liv samtidigt som jag önskar honom hjärtesorg..

Det känns som att jag bedrar min sambo när jag tänker på den andra killen. Men jag tänker ju inte att jag vill ha honom, behöver honom. Bara att han är speciell. och jag skulle ALDRIG få för mig att göra ngt mot min sambo, det finns bara inte.. Men jag känner ändå att det är fel fel fel!!

 Vad gör man!?!?